Misslyckat snitt

Nagon stryker sig emot mig pavag over gatan. Jag ar sa trott pa alla kommentarer, blickar och utrop vi drar till oss pa gatorna har. Har det nu gatt sa langt att folk till och med vagar sig fram och tar pa en nar man gar forbi?!
Jag vander mig om for att morda honom med blicken, det ar da jag upptacker min uppsnittade vaska. Mannen passerar mig och gar med snabba steg over den valtrafikerade vagen. Utan att riktigt fatt grepp om situationen foljer jag instinktivt efter mannen ut i gatan. Jag kliver rakt ut i vagen, utan att slappa blicken pa mannen, och samma sekund kommer en av morgonbilisterna i hog fart mot mig. Han lyckas precis vaja bilen de centimeter som kravdes for att inte kora pa mig, medan jag kastas baklanges pa gatan. Med uppsliten sko och en chockad Christopher vid vagkanten kravlar jag mig upp pa trottoaren igen. Forbannad och med skon i handen forsoker jag forklara vad som hant for Christopher, som inte kan ha sett nagon logik i mitt beteende. Men forklaringen kan inte ha gett mycket mer klarhet. ”Han snittade den…han bar pa gul handduk… jag skulle folja efter… har han fatt med sig nagonting… ser du honom?”.

Vi tog oss snabbt hem igen och fick dar inventera vaskans innehall. Tjuven maste blivit riktigt besviken nar han upptackte att det enda jag slapar runt pa ar en halvt fungerande miniraknare, en trasig vackarklocka, en gammal kortlek, en toarulle, och ett valanvant skrivhafte. Fast han hade ju kunnat ta mitt ”bra-och-ha-pennskrin” och kunnat radda sig mot plotsliga magproblem, huvudvark, mensbesvar, eller kommit over mina dyrbara tandstickor, sakerhetsnalar och harsnoddar.
Men det var nog inte det han hoppades hitta.

Resultatet av hans stoldforsok blev alltsa en trasig sko, en uppsnittad vaska och en irriterad Emelie. Lyckat.

Forodhani Gardens

2006-10-05 Klockan ar 15:30

Om Ramadan kraver aterhallsamhet under dagen kraver den fest till dess ara pa kvallen. Vid solnedgangen samlas manniskor av alla sorter i Forodhani Gardens, en park mellan Stone Towns labyrintgator och oceanen.Vad som erbjuds minuten efter att solen forsvunnit bakom horisonten att inte mindre an en stor fest.
Fiskare och matlagare i jeans, t-shirt och skitiga forkladen serverar haj, tonfisk, sea perch, hummer, kraftor, rakor, krabba, musslor, blackfisk, calamari – allt fran havet pa en pinne. Du pekar ut allt du vill smaka, valjer lokalt odlade kryddor fran Zanzibar och vantar i graset medan maten grillas over oppen eld. Nagon kommer fram och erbjuder nymanglad sockerrors-saft. Efter maten rullar du over i graset och njuter av bananchokladen till dessert. Du slukas av en musikalisk cocktail av sorl fran fiskare, vasande fran stormlamporna och oceanens kluckande mot hamnen.
Forodhani Gardens ar anledning nog att ta en tur till Zanzibar.

Vi njot en vecka av strand och bad i Nungwi, en liten ort pa ons nordligaste del. JamboBrothers hette vart beachhotel belaget pa stranden, med en restaurang som bjod pa vad en vacker solnedgang faktiskt innebar (+ riktigt bra mat) och en riktigt bra dykupplevelse (dock under sporegn…vilket inte spelar sa stor roll under vattnet).

Det tog emot en del att lamna Zanzibar, speciellt da vi har en ruggig resa framfor oss.
Pa tisdag tar vi taget till Mbeya*, en 30 timmars fard ner mot gransen till Malawi. Darifran var det tankt att vi skulle ta en bat pa Lake Malawi. Dock borjar jag visa tendenser pa svar sjosjuka sa fort jag tanker pa oppet vatten, det kan alltsa bli buss fran Mbeya till Malawis huvudstad Lilongwe. Vi far se vad som hander.

Det ar jobbigt att resa.

UPS ska fa frakta vart krams i expressfart till Sverige.

* Idag bjod dagstidningen pa det senaste fran Mbeya. Tva man ska hangas for ett mord pa en 22 aring. Mannen hittades dod och fladd. De tva mannen skulle tydligen salja manniskohuden for 3000 kr till en speciell handlare. Det finns alltsa en marknad for sadant i Mbeya.

From Zanzibar with love

2006-09-30 Klockan 15:15

Svarigheten med Ramadan blir som tydligast pa en o, fyra timmar fran fastlandet. Islams heliga faste-manad haller alla restauranger och matinrattningar stangda under solens timmar, fran 7 – 18. Turister ar ombedda att ej ata, dricka (35 graders varme. Okej!?), roka eller pussas pa offentliga platser under dagen.
Men som tur ar har alla svindyra hotellrestauranger oppet (tjohoo!) dar man kan ata nagorlunda gott, med usel service. Ibland borjar vi nastan grata av frustration pa restauranger.

Nu bad jag var fjollige hotellagare for fjarde gangen om vart utebord som mystiskt forsvann en natt. Varje gang vi fragat har han gnuggat sina ogon och suckat over sin glomskhet. Och varje eftermiddag har vi kommit hem till en bordslos uteplats.
Igar exploderade var badrumslampa och foll ner i golvet mitt i duschen. Vi lar nog inte fa en ny lampa…eller en skyffel att sopa upp glassplittret med. Nu duschar vi med skorna pa. Nej nej, forvaning undanbedes.

Lite bilder…

Zanzibar








(Fiskarna i sina Dhow-batar kommer in for kvallen)

Dar es Salaam



Tagresa Mwanza – Dodoma

(Friterad Tilapia serveras med pommes, ris eller inlindad i tidning)

(Klocktornet i Mwanza guideboken rekommenderar att man bara maste se)

Kvavt – utan luft att andas

Jag hangde uppochner over en djup avsats i en grotta. Och jag skulle precis betalaq nagon for det. Da borjade det snurra. Snabbare och snabbare. Det rorde sig fruktansvart snabbt. Runt runt runt. Och da vaknade jag…

Det var en riktigt javlig mardrom som forsatte ut i den riktiga natten dar jag befann mig. Den varsta yrseln jag nagonsin upplevt, i princip. T-shirten var genomblot och flakten avstangd. Jag knappte igang den och slet av mig trojan. Jag kunde varken blunda eller titta. Bada alternativen verkade erbjuda mer yrsel. Jag drog i mig en lite vatten och la mig ner pa den platta kudden.
Pa nagot satt somnade jag igen, jag kanske svimmade. En ny drom dar jag foll handlost mot ett gront omrade, igen fick jag ordentlig fart, runt runt runt runt. Och sa vaknade jag. Illamaende som fan.
Man skulle kunna tro att det var vatskebrist men da skulle man tro fel. Jag har aldrig druckit sa mycket vatten i hela mitt liv som har i Afrika. Flera liter om dagen. Kan det vara att luften ar fuktigare an ett badhus, att varje andetag kanns som en kallsup? Kan det vara varmen som langsamt vill ta mig som sin?
Drommarna, mardrommarna som blir mer och mer frekventa kan jag bara koppla till Lariam, malariamedicinen som i kan ge liknande effekter.

Jag slurpade ur sangen som ur en vattenrutschkana och in pa toaletten. Pa med lite klader och ner till agg-frukosten. Det blev lite te for min del…sen ut pa stan. Dar es Salaam ar inte bra for huvudvarken. Utanfor varje affar, varje bank och butik, star en generator och ger ifran sig mer ljud an en trasig suicidal folka. Nu har Afrikas el-problem berort mig dar det gor som ondast…i min dunkande sprangande huvudvark.
Nu kanner jag mig helt okej. Bra tom.

Den har veckan har vi gjort nada. Absolut ingenting. Upp kl. 8 for lite frukost. tillbaka till rummet och lite sol pa balkongen. Ut pa stan runt 10 for internet. Lunch pa Zahira, kott och pommes (ironiskt att bade jag och Emelie kommer flyga hem till Sverige 5 kilo tyngre. Seriost). Efter lunch fantiserar vi ihop nat arende som bara maste goras (prylshopping pa supermarket t ex), fika pa Honey Pot runt 15 och middag runt 18 (Kott och pommes. Jag sa ju det!). Tillbaka till hotellet runt 19. Sover gatt run 20:30.
Den lite halvpatetiska tillvaron har ett syfte – Vi ar fokuserade pa att tjana in lite budget till Zanzibar. Dit ska vi forsoka hitta pa mandag.

Vita svin

Vi fragade taxichafforen vad Benako var for stad, ”Is it a city? Is it a town? A village?”, ”No no no it’s a junction.” En vagkorsning, vi skulle spendera en natt och en dag i en vagkorsning.

Vi satt fem personer i baksatet pa bilen. Dorren gick knappt att stanga, framrutan delvis krossad. Chafforen korde som en tok de fa milen till Benako. Framme foll vi ur taxin och blev upplockade av sex unga man som alla skrek att vi skulle aka vidare med just deras bussbolag. Irritationen steg i oss. Vi ville vidare men var tvungna att stanna i den har…vad det nu var. En man trangde sig fram och viskade, med en sedelbunt i handen ”Change?”. Dom ar jobbigast. Vid granserna star alltid man med sedlar och vill vaxla. Nej nej, vi vill inte vaxla. Vi forsokte fa lite utrymme mellan alla busspojkar men dom fortsatte att slita i oss och vara vaskor. Vaxelmannen smog fram igen ”Please.” Nej nej nej. Att han inte fattade. Vi blev indragna till ett ”biljettkontor”. Vi stannade upp och sa till pa skarpen att vi ville hitta nagonstans att sova forst. ”Ahh”, svarade en, ”Come.”. Precis da kom vaxelkillen fram igen och bad om vara pengar. Jag rot till att VI VILL INTE VAXLA. Och han skrek tillbaka, ”BUT WHY???” Vi lamnade honom och foljde med den andra till vart boende i natt, ett guesthouse precis vid vagen. Bakom receptionen satt en glad och trevlig gubbe som mer an garna ville husa ett par mzungus for natten. Igen kom vaxlingsmannen och holl upp sina pengar. Jag holl pa att fa krupp, vad i helvete ar det han inte forstar??
Men det visade sig istallet att det var nagonting jag och Emelie inte forstod…Vaxelmannen ville inte vaxla med oss. Han var inte ens en vaxelman. Han var en Taximan som ville ha betalt for resan vi akte med honom.

Snacka om att vi skamdes. Jag vill sjunka ner i golvet nu, nar jag tanker pa det sa har nastan tva veckor efter att det hande.

Valtider i Sverige märks i Mwanza

Ja, da ar det alltsa val. Med inte sa mycket annat att gora har i Mwanza har vi pratat politik sa det star harliga till. Jag har foljt debatten via internet och har blandade kanslor.
Jag var helt overtygad om att jag skulle rosta pa en ambassad men rostningen skedde ca en manad innan riktiga valet, nagot jag missade helt. Alltsa ingen rostning for mig. Nu ar jag arligt talat glad, inte glad for att jag inte rostat men glad for att jag inte ar i Sverige och en del av den skitiga valrorelsen.
Alla dessa skandaler, spionerier etc gor mig sa furktansvart irriterad, tom sahar nagra tusen mil fran epicentrumet.

For att sammanfatta nagra favoriter i detta val, fran johannorberg.net…

Många har kritiserat Göran Persson för att han kräver att Al Gores film An Inconvenient Truth ska distribueras till alla gymnasieskolor. För att belysa frågan om växthuseffekten ska skolbarnen utsättas för de mest alarmistiska scenarierna framförda av en politisk aktivist och trolig presidentkandidat som landar i kontroversiella politiska slutsatser.

Men det finns ett värre exempel på hur politisk propagandan börjar redan i skolåldern. En värre skandal. Som pågår just nu.

Skolval2006 är ett nationellt skolval på högstadierna och gymnasierna, arrangerat av Sveriges elevråd i samarbete med Ungdomsstyrelsen, Myndigheten för Skolutveckling, Valmyndigheten och regeringen. Skolval2006 bistår med information och material om politik och demokrati och avslutar projektet med ett val på skolan. Resultaten sammanställs och ska presenteras i samband med riksdagsvalet och kan därför ha en opinionsbildande effekt.

Men det är inte vilket material som helst som har tagits fram av Myndigheten för Skolutveckling och skickas ut till högstadie- och gymnasieskolorna berättar Roger, en lärare jag har kontakt med. Bland rollspelsövningar och workshops finns också två DVD-skivor. Den ena handlar om hur ett val går till, oskyldigt och fint. Men den andra handlar om en viss ideologi, ja, ni har gissat det: SOCIALISMEN.

Myndigheten för Skolutveckling ville tydligen ha ett avsnitt ur Utbildningsradions serie om ideologier, och det råkade visst slumpa sig så att det blev det om socialism. I varje paket. Vilket sammanträffande.

Roger berättar att 1 518 skolor hittills har fått informationspaketet som ger utrymme till en enda av de ideologier som strider om segern i valet om mindre än en vecka. Och på gymnasiet går också 18-åringar med rösträtt.

En ideologi ges uppmärksamhet i landets högstadie- och gymnasieskolor på de andras bekostnad.

Av en myndighet.

För våra skattepengar.

Och med ens har vi fått reda på vad Myndigheten för Skolutveckling menar med begreppet ”skolutveckling”.

---

”Jag tror inte att den folkliga förankringen på något sätt sitter i bostaden.”

- Göran Persson besvarar i kvällens utfrågning hur kan veta hur vanligt folk har det när han skaffar herrgård för 12,5 miljoner.

”Hur kan du som köpt en villa för 6 miljoner veta hur vanligt folk har det?”
- Göran Persson till Bo Lundgren fyra år tidigare.

Ar det slut sa ar det

Det ar otroligt hur ofta man inte far det man bestaller pa restauranger. Bestaller man ris far man in Matoke, bananmos. Vill man ha kott far man fisk, vill man ha fisk far man bonor.

Hander det att man paperkar detta nar maten stalls pa bordet far man en blick och en kommentar, ”It’s over!”

Som om dom inte kan saga att det ar slut nar man bestaller.

En lång kort väg

”Va konstigt han ror sig”, tankte jag for mig sjalv nar vi gick pa gatan i centrala Kigali. ”Och vad hans blick ar franvarande, liksom tom”. Avstandet mellen oss och mannen minskade. ”Vanta… vad har han i handen… nej det kan det inte vara… eller?”. Vi kom narmare och narmare varandra. ”Jo det ar det…”, han bar pa en pistol! Mannen gick langsamt upp for backen som vi var pavag ner for. Fortfarande tvivlande pa vad jag faktiskt sag mumlade jag nastan skrattande till Christopher ”Bar han pa en pistol?”. Nar Christopher da bekraftade att jag sett ratt passerade vi mannen och skyndade oss in i narmaste butik. Manniskorna omkring borjade ocksa upptacka vapnet men stod kvar och tittade medan han fortsatte upp pa kullen.
Vad som hande sedan, eller som kanske redan hade hant vill jag inte spekulera i.

”This is Chicken Tikka Masala”, borjade hon artigt med forsta tallriken. ”This is Roasted goatmeat crispy dry, this is plain rice, this is plain rice.” och sen skedarna, ”This is a servingspoon, a servingspoon, servingspoon, servingspoon. Enjoy your meal”. Den trevliga servitrisen gjorde sitt yttersta pa sin knaggliga engelska for att gora var lunch lyckad, men efter den fjarde presentationen av ”servingspoon” sa var det svart att halla tillbaka skrattet. Vi hade bestamt oss for att spendera ungefar halva var dagsbudget pa en valkand restaurang i Kigali. Riktigt gott var det, men nu atergar vi till att ata pa de lokala billiga smarestaurangerna. I Rwanda ar det officiella spraket franska. Och det verkar vara nagonting fantastiskt i det franska spraket som gor att manniskor bara inte vill lara sig engelska. Det staller till det for sana som oss som bara laste spanska och tyska i skolan. Att bestalla mat fran menyer i Rwanda blir darfor ett lotteri. Haromdagen blev vi serverade ett varsitt korvbrod pa fintallrikar.
A nej, inte korv med brod, bara korvbrod.

Vi har nu antligen kommit fram till Mwanza, Tanzania. Tre dagar tog resan fran Kigali. Inte alls for att det ar sarkilt langt avstand. Nej, vi hade forst oturen att forst fastna vid gransen nagra timmar i vantan pa fler passagerare till var taxi som skulle ta oss till lilla byn Benako. Val i Benako hade bussarna till Mwanza slutat ga for dagen sa vi fick spendera natten pa ett litet guesthouse. 6:00 dagen efter var vi uppe och vantade pa Mwanza-bussen med biljetten i hogsta hugg. 7:00 blev vi visade av bussen som tydligen inte hade plats for oss. Syftet med forkopta biljetter var…? Vi blev hanvisade till en minibuss avgaende mot Kahama, annu en liten stad ett steg narmare Mwanza. Konduktoren hade ratt hoga tankar om minibussens kapacitet, ett tag raknade Christopher till 26 personer, med sittplatser till 16…men da inte konduktor eller forare inraknad. I Kahama var aven dar Mwanza-bussen fullsatt. Det var bara leta upp ett guesthouse igen.