”Jag har cyklat over en mil idag, jag har inte atit nagot sen dess och det har ar min tredje whisky & cola. Du far nog kora hem.” Jag hade precis borjat pa min fjarde ol och kande mig inte manad att satta mig bakom ratten. Ett genomgaende drag i Afrika ar expatraternas (de vita inflyttade) tendens att alltid ta bilen till och fran krogen, hur blott det an blir daremellan. Med obefintlig lokaltrafik och brist pa taxibolag gor rattfylla nastan nodvandig.
Klockan var tva pa natten och vi satte oss i Steves bil med honom i forarsatet. Han vande sig till mig (Emelie sover i baksatet) och sa att ”nu ska jag ta er genom ett stalle jag egentligen inte borde visa er. Langre fram ligger en illegal bosattning, flera tusen flyktingar fran Zimbabwe bor i platskjul utan tillgang till vare sig vatten, mat eller toalett.” Steve laste dorrarna och krop langsamt utanfor en lang radda skjul. Det var nu han forklarade hur han sjalv blev beskjuten och misshandlad just dar, ”men det fortjanade jag”, sa han. Tre aggressiva hundar kastar sig ur morkret mot bilen och Steve gasar darifran.

Steve ar 40 ar och agare till Sleek Backpackers, vart hostel. Vi hann knappt igenom dorren innan han meddelar oss att vi skulle ut och se ett liveband. Han ar musiker sen 25 ar tillbaka och har rest varlden runt pa $300 med bara en gitarr. Han slogs i kampen mot apartheid och satt i fangelse med Nelson Mandela.

Jag ska inte saga att lokaltrafiken ar obefintlig. En komiker pa Blues Room forklarade att USA attackerade Irak for nagot dom inte hade – karnvapen och att han nu var orolig att dom aven skulle attackera Sydafrika for nagot dom inte har – lokaltrafik. Detta sager han trots att tusentals minibussar branner genom stan. Det ar ett tecken pa hur segregerat landet fortfarande ar. Titta in i vilken minibuss som helst och du ser uteslutande svarta manniskor och oss.
Vad som skiljer Sydafrikas minibussar fran resten av afrikas ar att foraren jobbar ensam, utan konduktor. Annars har en sk konduktor hangt ut genom fonstret, skrikigt destinationer och tagit betalt av resenarer. Hur skont det ar med en konduktor visade sig nar vi hoppade in i framsatet med foraren. Minibussen borjar rulla och pengar borjar osa in till framsatet dock inte till foraren, men till Emelie. Okej, sa en resa kostar 5 rand och 50 cent. Okej, ganger tretton personer bak. Emelie borjade vrida pa sig…alla ska ha vaxel tillbaka. Hon vande sig till foraren…”change?…change?…” Han svarde inte pa tilltal, han skakade bara pa huvudet. Folk borjade ropa efter vaxel…men inte till foraren, till Emelie. Vi fick sjalva plocka fram planboken for att ordna vaxel. Okej, alla har fatt sin vaxel och Emelie lamnar kassan till foraren. Han kikar igenom slantarna och klagar sen pa Emelie att det ar for lite pengar.
Ja, tacka vet jag svettiga konduktorer som star pa mina tar…

Sydafrika ar nagot jag, efter manader i afrika, bara inte kan forklara. Men samtidigt nagot alla kan forsta. Inte ens det pastaendet ar nagot jag kan foklara. I Sydafrika moter tredje varlden den forsta…i en ratt sa kraftfull kollision. Du har bosattningar och slum dar manniskor lever i bred misar precis bredvid kopcentrumen som far de basta i New York och London att blekna.
Johannesburg bestar av ett antal fororter och ett city centre. I Melville hittar man bardistriktet, Sandton star for kopcentrumen som slar allt jag nagonsin sett. Gigantiska komplex med biografer, affarer, barer, cafeer, restauranger, jazzklubbar etc etc. Har far du allt, med grym kvalitet och lika oslagbar service. Priserna i Sandton ligger dock pa svensk niva. City Centre star for det daliga ryktet Johannesburg dragit pa sig (varldens mest kriminella stad). Guidebockerna rekommenderar att man bara aker dit pa guidade turer. Men det ar dar nere, downtown, som man gor de ordentliga klippen pa klader och skor. Hur kan man halla sig borta darifran? Ser man till att lamna vardesaker hemma och iallafall forbereder sig litegrann pa att man ska bli utsatt for ett ran bor man klara sig fint.

Johannesburgs skyline imponerar lika stort som New Yorks. Men allt detta ar egentligen bara kosmetiskt. Det ar manniskorna som gor att stan star ut. Manniskorna ar sa grymt trevliga och serviceminded att man bara smaller av.

Det ar torsdag och vi har precis kommit hem fran Sandton City Mall, dar har vi varit vilse sen lunch. Och vad gor man nar man ar vilse i ett enormt lyxigt kopcentrum? Dricker en guldmedalj i smoothie och shoppar loss totalt.

Nar vi lamnade Rwanda gjorde vi det misstaget. Nu har vi lamnat Malawi och star igen med en valuta vi inte kan vaxla bort. 450 kronor i kwacha. Det ar iaf en dagsbudget. Nar man reser mellan platser och lander som vi gor, med minibussar, till en sa lag kostand som mojligt, vet man aldrig nar kontanter kan komma att behovas. Det ar alltid en risk att vaxla bort sina pengar innan man kommer till gransen. Men det ar samtidigt alltid en risk att vaxla vid gransen. Du hittar inget vaxlingskontor. Istallet har du ett 50-tal unga man med tjocka sedelbuntar som alltid vaxlar till ”best rate, for you my friend!”
Bestammer man sig for att vaxla med en av dessa bor man vara forsiktig.

Ett exempel:
 Vi hoppade av bussen vid Tanzania-Malawi gransen och blev presenterade med busskonduktorens bror som aven han vaxlar till ”best rate, my friend!”
Vi har sallskap av var vaxlare plus 40 andra med sedelbuntar ivriga att gora affarer med oss.; Tva misstag gjorde oss sarbara:
* Vi var tvungna att vaxla vid gransen overhuvudtaget.
* Vi hade noll koll pa hur dollar-kwacha kursen lag.
Var tre ar gamla bok skrev 90 kwacha pa en dollar. Var van tryckte in 110 kwacha pa sin miniraknare. Det lat bra enligt mig och jag tog fram 50 dollar. Direkt andrar han sig och sager 11 kwacha pa en dollar. Det menade jag var skitsnack, han andrade tillbaka till 110. Jag gav honom 50 dollar och vantade mig 5500 kwacha. Han ger mig 500 och borjar rora sig bakat. Jag bad snallt om resten, 5000. Han flinade och gav mig resten. Bara det gor att vaxling vid gransen kanns off. Att det senare visade sig att kursen lag pa 140 och att han anda lyckades lura mig pa pengar, 1500 kwacha, gor gransvaxling oacceptabelt.

I Tanzania gick vi till Rwandas ambassad och lyckades vaxla bort vara franc med ambassadoren till en usel kurs. Antar att vi lar gora samma sak i Maputo.

Blantyre (Malawi) – Maputo (Mozambique) blev en ny Kigali (Rwanda) – Mwanza (Tanzania) med flera natter i halor och otaliga 12-timmarsresor pa bussar med bankar istallet for saten.

Fyra dagars plattrov sen var vi framme i Maputo, afrikas anda sydeuropeiska stad, som paminner om ett nagot nerganget Milano, med uteserveringar och barer overallt, dar alla istallet pratar portugisiska.

Imorgon sitter vi pa en Panthera Azul ner till Johannesburg.

9/11 -06 Klockan ar 19:07

Det praktiska arbetet pa hyena-projektet tog tva veckor, sen skulle rapporten skrivas. Emelie dok in i materialet och knackade ut en 18 sidor lang rapport pa engelska. Det arbetet fick jag inte delta i.

Som Lee’s man pa plats skulle jag leda byggandet av de tva nya ap- och babianinhangnader. Tillsammans med 10 byggare sag jag till att fa pelare i cement, traramar byggda, vagg murad, staket runtspikat och tak panitat. Ett slitjobb for nagon som aldrig fick Lilla Snickaren i julklapp.

Lycklig babian.
Efter en veckas byggande kom da den stora inflyttningsdagen. 8 apor och 6 babianer skulle fa ett nytt hem. Emelie spenderade morgonen i gamla apburen for att stoppa ner de sma liven i transportburar. ”Hur da?” undrar Emelie, ”I svansen” menar experterna. Att fanga sma apor, pa vilket satt som helst, ar en utmaning som kraver talamod och hog smarttroskel. Sjalv la jag sista touchen pa nya burarna, langt borta fran allt kaos med livradda apor och skitforbannade babianer.

Babybabianer saljs pa oppen gata i Malawi, efter att mamman mordats. Becky ar en av dom. Vi spenderade en helg vid Lake Malawi tillsammans med Lee, hans vanner Bev & Nick och deras babybabian Becky. Det ar svart att med ord forklara hur fruktansvart sot den lilla varelsen ar, att ha spenderat en helg med henne ar ett minne for livet.

Fyra dagar blev till fyra veckor. Nu lamnar vi Malawi bakom oss. Mozambique och portugiserna vantar…

2006-10-29 Klockan ar 13:30 

Lilongwe Wildlife Sanctuary har 60 hyenor inneboende, efter tva veckors research ar det antalet vi kommit fram till. LWS bestar av tre zoner pa totalt 150 hektar som de senaste veckorna har varit var arbetsplats. Den information vi hade att utga ifran var: Ta reda pa hur manga hyenor som bor i omradet. Tillsammans med Patric, var bevapnade vakt, borjade vi arbetet med att genomsoka terrangen, meter for meter. Hyenor lever och bor i klaner pa mellan fem och tjugo individer. Sokandet efter halorna tog oss in i smartsamt tat och snarig skog. Varken vara kroppar, sjalar eller klader var beredda pa hur fruktansvart tuft det skulle bli. Med blasor pa fotterna och sonderslitna klader men med brinnande intresse ger vi oss ut varje morgon pa jakt efter fler hyenor. Efter forsta veckan var omradet genomsokt och den allvarliga kartlaggningen kunde borja. Vad hyenor gor nar dom ger sig ut pa natten ar att leta mat: antiloper, gnagare, faglar och en och annan hund. Vad de ocksa gor, vilket har betydelse for oss, ar att lamna tassavtryck. Pa eftermiddagen krattar vi rent runt alla bon och pa morgonen ar vi dar och analyserar aktiviteten. Av 90 bon har ca 70% visat sig vara aktiva.

Riskerna med att arbeta i LWS ar fa, men an sa verkliga, vilket vi fick erfara redan forsta dagen. Langst in i zon B dok det upp tre man, deras syfte var uppenbart. Bara nagon meter fran oss fick de syn pa Patric och hans kulspruta, da tvarvande dom och kastade sig tillbaka in i skogen. Patric avlossade en salva i luften och resterande delen av dagen visiterade alla vi motte. For att citera Patrics chef sa ”borde han ha skjutit ner i alla fall en”. Den senaste manaden har tre valdsamma ran genomforts i zon B. Nu fanns det inga tvivel om varfor vi har med oss en vakt.

Vad var undersokning kommer att leda till ar en omplacering av hyenorna. Svarigheten i det ligger inte bara i infangandet utan aven i det faktum att hyenor ar extremt territoriella och minst lika aggressiva. Att introducera hyenor till ett nytt omrade gors alltsa inte i en handvandning. Da har tva veckorna har givit oss en hel del smarta, en trasig garderob, ett ordentligt talamod och en rejal dos nyttig kunskap om hyenor.



En ordentlig hala for en rejal hyena.




Forskolelararen som en dag bevapnade sig med ett gevar for att eskortera oss ut i skogen.


Musli, en hemlos och svart undernard hund som Lee plockade upp fran vagkanten. Musli har nu fatt ett hem.


Apan Moses – vi dopte honom.


Lee Stewart.


Kotte ater Nsima med bonor.


Chilombo, en av zoots tva hyenor som skjots ihjal av en vakt efter att han blivit svart skadad i slagsmal.


Ett par minuter innan ranforsoket.










Chilombo – dagarna innan han rymde fran sin inhangnad och hamnade i slagsmal.




Dar vi kakar upp oss efter en dag av slit och slap.

 

20061016 Klockn ar 11:00

 Tazara = Tanzania Zambia Railway

Vi skulle ta oss fran Dar es Salaam ner till Mbeya, gransen till Malawi. Alterntiven ar fa: en buss skulle ta oss ner pa en dag men priset ar relativt hogt (min halsa, mitt humor och valmaende). Emelie skulle hanga ut ur fonstret som en schäfer for att bota aksjukan och jag skulle skulle apatiskt borja fundera pa en tidigare hemresa. Tazara-taget lockade nagot mer – forsta klass med roomservice, egen sang och loungevagn.
Vi slog oss ner i vantsalen en dryga fyra timmar innan avresan, ensamma. Nar tiden var inne for att oppna grindarna till perongen var salen knokfull. En stor kvinna i vaktaruniform staller sig framfor hopen och beordrar en ko, manniskor kastar sig for att hamna nagorlunda langt fram (Ekonomiklass som dom flesta reser i bestar av trabankar). Kvinnan later folket rora pa sig langsamt men nagra borjar springa…da brakar helvetet los. Den bastanta kvinnan vralar, sliter tag i manniskorna och kastar dom tillbaka in i kon. En militarpolis som anslutit sig tar sin batong och drammer till de ”olydiga”, aven han borjar skrika och vrala. Han haller upp batongen som en sabel (en garde) och stortar fram igenom massan for att peta ut dom ur kon som sticker ut lite ur ordningen. Dom som inte var kvicka nog fick en stav rakt i magen. Det gar inte att beskriva hur illa det faktiskt var. Bada vakterna skrek at manniskorna som snallt fick ta fysisk misshandel for att ens fa komma pa taget.
Jag och Emelie smet ut ur kon, vi hade ju anda en forstklass biljett med egen sang, inte behovde vi trangas och slass med Ekonomiklassarna om deras trabankar.

Mbeya ar en regional huvudstad i sodra Tanzania, ett par dagar i stan var planen men under ett dygn blev det. Hotellet var ode och skrackfilms inspirerat (ta en titt pa filmen Barton Fink for en uppfattning), restaurangen tog ett duktigt Mzungu-pris for kyckling och pommes (ar det nagot som gor en riktigt riktigt forbannad ar det nar vi far betala ett overpris for att vi ar vita. Som en boda-forare i Kampala sa ”but you have money.”)
Klockan 07 nasta morgon gick bussen till Songwe, gransen till Malawi. Inte mer an tva steg utanfor bussen i Songwe, sen blev vi overrumplade av tiotals ”vaxlare”. Vid alla granser hittar man unga killar som drar fram en tjocka sedelbuntar och vill vaxla ”I give you best rate.” Ibland har man inget val an att vaxla da, nagot som gav oss en forlust pa runt 12 dollar denna dag. Jag hade inte kollat upp kursen for Malawis valuta och hade saledes ingen aning att en dollar ar 140 kwacha och inte 110. Att han forst forsokte ge mig 11 kwacha pa en dollar gor mig annu tokigare.
Okej, fran gransen blev det minibuss till Karonga, fran Karonga tog vi oss till Mzuzu och darifran en nattbuss till huvudstaden Lilongwe. Till Lilongwe kom vi runt 2 pa natten – men icke fortrosta. Busschafforen parkerade bussen vid en bensinmack, stangde av motorn och forsvann. Kvar blev vi alla fram till morgonkvisten. Det var en service om nagot – vi sov kvar i bussen till soluppgangen. En natts logi insparad!

Planen har varit att ta oss till Zimbabwe idag men det har blivit lite korrigeringar och vi blir nog kvar i Malawi minst tva veckor till…

2006-10-05 Klockan ar 15:30

Om Ramadan kraver aterhallsamhet under dagen kraver den fest till dess ara pa kvallen. Vid solnedgangen samlas manniskor av alla sorter i Forodhani Gardens, en park mellan Stone Towns labyrintgator och oceanen.Vad som erbjuds minuten efter att solen forsvunnit bakom horisonten att inte mindre an en stor fest.
Fiskare och matlagare i jeans, t-shirt och skitiga forkladen serverar haj, tonfisk, sea perch, hummer, kraftor, rakor, krabba, musslor, blackfisk, calamari – allt fran havet pa en pinne. Du pekar ut allt du vill smaka, valjer lokalt odlade kryddor fran Zanzibar och vantar i graset medan maten grillas over oppen eld. Nagon kommer fram och erbjuder nymanglad sockerrors-saft. Efter maten rullar du over i graset och njuter av bananchokladen till dessert. Du slukas av en musikalisk cocktail av sorl fran fiskare, vasande fran stormlamporna och oceanens kluckande mot hamnen.
Forodhani Gardens ar anledning nog att ta en tur till Zanzibar.

Vi njot en vecka av strand och bad i Nungwi, en liten ort pa ons nordligaste del. JamboBrothers hette vart beachhotel belaget pa stranden, med en restaurang som bjod pa vad en vacker solnedgang faktiskt innebar (+ riktigt bra mat) och en riktigt bra dykupplevelse (dock under sporegn…vilket inte spelar sa stor roll under vattnet).

Det tog emot en del att lamna Zanzibar, speciellt da vi har en ruggig resa framfor oss.
Pa tisdag tar vi taget till Mbeya*, en 30 timmars fard ner mot gransen till Malawi. Darifran var det tankt att vi skulle ta en bat pa Lake Malawi. Dock borjar jag visa tendenser pa svar sjosjuka sa fort jag tanker pa oppet vatten, det kan alltsa bli buss fran Mbeya till Malawis huvudstad Lilongwe. Vi far se vad som hander.

Det ar jobbigt att resa.

UPS ska fa frakta vart krams i expressfart till Sverige.

* Idag bjod dagstidningen pa det senaste fran Mbeya. Tva man ska hangas for ett mord pa en 22 aring. Mannen hittades dod och fladd. De tva mannen skulle tydligen salja manniskohuden for 3000 kr till en speciell handlare. Det finns alltsa en marknad for sadant i Mbeya.

2006-09-30 Klockan 15:15

Svarigheten med Ramadan blir som tydligast pa en o, fyra timmar fran fastlandet. Islams heliga faste-manad haller alla restauranger och matinrattningar stangda under solens timmar, fran 7 – 18. Turister ar ombedda att ej ata, dricka (35 graders varme. Okej!?), roka eller pussas pa offentliga platser under dagen.
Men som tur ar har alla svindyra hotellrestauranger oppet (tjohoo!) dar man kan ata nagorlunda gott, med usel service. Ibland borjar vi nastan grata av frustration pa restauranger.

Nu bad jag var fjollige hotellagare for fjarde gangen om vart utebord som mystiskt forsvann en natt. Varje gang vi fragat har han gnuggat sina ogon och suckat over sin glomskhet. Och varje eftermiddag har vi kommit hem till en bordslos uteplats.
Igar exploderade var badrumslampa och foll ner i golvet mitt i duschen. Vi lar nog inte fa en ny lampa…eller en skyffel att sopa upp glassplittret med. Nu duschar vi med skorna pa. Nej nej, forvaning undanbedes.

Lite bilder…

Zanzibar








(Fiskarna i sina Dhow-batar kommer in for kvallen)

Dar es Salaam



Tagresa Mwanza – Dodoma

(Friterad Tilapia serveras med pommes, ris eller inlindad i tidning)

(Klocktornet i Mwanza guideboken rekommenderar att man bara maste se)

Jag hangde uppochner over en djup avsats i en grotta. Och jag skulle precis betalaq nagon for det. Da borjade det snurra. Snabbare och snabbare. Det rorde sig fruktansvart snabbt. Runt runt runt. Och da vaknade jag…

Det var en riktigt javlig mardrom som forsatte ut i den riktiga natten dar jag befann mig. Den varsta yrseln jag nagonsin upplevt, i princip. T-shirten var genomblot och flakten avstangd. Jag knappte igang den och slet av mig trojan. Jag kunde varken blunda eller titta. Bada alternativen verkade erbjuda mer yrsel. Jag drog i mig en lite vatten och la mig ner pa den platta kudden.
Pa nagot satt somnade jag igen, jag kanske svimmade. En ny drom dar jag foll handlost mot ett gront omrade, igen fick jag ordentlig fart, runt runt runt runt. Och sa vaknade jag. Illamaende som fan.
Man skulle kunna tro att det var vatskebrist men da skulle man tro fel. Jag har aldrig druckit sa mycket vatten i hela mitt liv som har i Afrika. Flera liter om dagen. Kan det vara att luften ar fuktigare an ett badhus, att varje andetag kanns som en kallsup? Kan det vara varmen som langsamt vill ta mig som sin?
Drommarna, mardrommarna som blir mer och mer frekventa kan jag bara koppla till Lariam, malariamedicinen som i kan ge liknande effekter.

Jag slurpade ur sangen som ur en vattenrutschkana och in pa toaletten. Pa med lite klader och ner till agg-frukosten. Det blev lite te for min del…sen ut pa stan. Dar es Salaam ar inte bra for huvudvarken. Utanfor varje affar, varje bank och butik, star en generator och ger ifran sig mer ljud an en trasig suicidal folka. Nu har Afrikas el-problem berort mig dar det gor som ondast…i min dunkande sprangande huvudvark.
Nu kanner jag mig helt okej. Bra tom.

Den har veckan har vi gjort nada. Absolut ingenting. Upp kl. 8 for lite frukost. tillbaka till rummet och lite sol pa balkongen. Ut pa stan runt 10 for internet. Lunch pa Zahira, kott och pommes (ironiskt att bade jag och Emelie kommer flyga hem till Sverige 5 kilo tyngre. Seriost). Efter lunch fantiserar vi ihop nat arende som bara maste goras (prylshopping pa supermarket t ex), fika pa Honey Pot runt 15 och middag runt 18 (Kott och pommes. Jag sa ju det!). Tillbaka till hotellet runt 19. Sover gatt run 20:30.
Den lite halvpatetiska tillvaron har ett syfte – Vi ar fokuserade pa att tjana in lite budget till Zanzibar. Dit ska vi forsoka hitta pa mandag.

Vi fragade taxichafforen vad Benako var for stad, ”Is it a city? Is it a town? A village?”, ”No no no it’s a junction.” En vagkorsning, vi skulle spendera en natt och en dag i en vagkorsning.

Vi satt fem personer i baksatet pa bilen. Dorren gick knappt att stanga, framrutan delvis krossad. Chafforen korde som en tok de fa milen till Benako. Framme foll vi ur taxin och blev upplockade av sex unga man som alla skrek att vi skulle aka vidare med just deras bussbolag. Irritationen steg i oss. Vi ville vidare men var tvungna att stanna i den har…vad det nu var. En man trangde sig fram och viskade, med en sedelbunt i handen ”Change?”. Dom ar jobbigast. Vid granserna star alltid man med sedlar och vill vaxla. Nej nej, vi vill inte vaxla. Vi forsokte fa lite utrymme mellan alla busspojkar men dom fortsatte att slita i oss och vara vaskor. Vaxelmannen smog fram igen ”Please.” Nej nej nej. Att han inte fattade. Vi blev indragna till ett ”biljettkontor”. Vi stannade upp och sa till pa skarpen att vi ville hitta nagonstans att sova forst. ”Ahh”, svarade en, ”Come.”. Precis da kom vaxelkillen fram igen och bad om vara pengar. Jag rot till att VI VILL INTE VAXLA. Och han skrek tillbaka, ”BUT WHY???” Vi lamnade honom och foljde med den andra till vart boende i natt, ett guesthouse precis vid vagen. Bakom receptionen satt en glad och trevlig gubbe som mer an garna ville husa ett par mzungus for natten. Igen kom vaxlingsmannen och holl upp sina pengar. Jag holl pa att fa krupp, vad i helvete ar det han inte forstar??
Men det visade sig istallet att det var nagonting jag och Emelie inte forstod…Vaxelmannen ville inte vaxla med oss. Han var inte ens en vaxelman. Han var en Taximan som ville ha betalt for resan vi akte med honom.

Snacka om att vi skamdes. Jag vill sjunka ner i golvet nu, nar jag tanker pa det sa har nastan tva veckor efter att det hande.

Ja, da ar det alltsa val. Med inte sa mycket annat att gora har i Mwanza har vi pratat politik sa det star harliga till. Jag har foljt debatten via internet och har blandade kanslor.
Jag var helt overtygad om att jag skulle rosta pa en ambassad men rostningen skedde ca en manad innan riktiga valet, nagot jag missade helt. Alltsa ingen rostning for mig. Nu ar jag arligt talat glad, inte glad for att jag inte rostat men glad for att jag inte ar i Sverige och en del av den skitiga valrorelsen.
Alla dessa skandaler, spionerier etc gor mig sa furktansvart irriterad, tom sahar nagra tusen mil fran epicentrumet.

For att sammanfatta nagra favoriter i detta val, fran johannorberg.net…

Många har kritiserat Göran Persson för att han kräver att Al Gores film An Inconvenient Truth ska distribueras till alla gymnasieskolor. För att belysa frågan om växthuseffekten ska skolbarnen utsättas för de mest alarmistiska scenarierna framförda av en politisk aktivist och trolig presidentkandidat som landar i kontroversiella politiska slutsatser.

Men det finns ett värre exempel på hur politisk propagandan börjar redan i skolåldern. En värre skandal. Som pågår just nu.

Skolval2006 är ett nationellt skolval på högstadierna och gymnasierna, arrangerat av Sveriges elevråd i samarbete med Ungdomsstyrelsen, Myndigheten för Skolutveckling, Valmyndigheten och regeringen. Skolval2006 bistår med information och material om politik och demokrati och avslutar projektet med ett val på skolan. Resultaten sammanställs och ska presenteras i samband med riksdagsvalet och kan därför ha en opinionsbildande effekt.

Men det är inte vilket material som helst som har tagits fram av Myndigheten för Skolutveckling och skickas ut till högstadie- och gymnasieskolorna berättar Roger, en lärare jag har kontakt med. Bland rollspelsövningar och workshops finns också två DVD-skivor. Den ena handlar om hur ett val går till, oskyldigt och fint. Men den andra handlar om en viss ideologi, ja, ni har gissat det: SOCIALISMEN.

Myndigheten för Skolutveckling ville tydligen ha ett avsnitt ur Utbildningsradions serie om ideologier, och det råkade visst slumpa sig så att det blev det om socialism. I varje paket. Vilket sammanträffande.

Roger berättar att 1 518 skolor hittills har fått informationspaketet som ger utrymme till en enda av de ideologier som strider om segern i valet om mindre än en vecka. Och på gymnasiet går också 18-åringar med rösträtt.

En ideologi ges uppmärksamhet i landets högstadie- och gymnasieskolor på de andras bekostnad.

Av en myndighet.

För våra skattepengar.

Och med ens har vi fått reda på vad Myndigheten för Skolutveckling menar med begreppet ”skolutveckling”.

- Göran Persson besvarar i kvällens utfrågning hur kan veta hur vanligt folk har det när han skaffar herrgård för 12,5 miljoner.

”Hur kan du som köpt en villa för 6 miljoner veta hur vanligt folk har det?”
- Göran Persson till Bo Lundgren fyra år tidigare.