Snorkeltrauma

Efter att vi flyttat in i var villa pa Coral Cove sa ville vi kolla in omradet. Med cyklopen i hogsta hugg gick vi ner till stranden. Vattnet hade dock dragit sig tillbaka sa vi borjade promenera ut i det langgrunda vattnet som hade en botten tackt av sjogras liknande en grasmatta. Nagra meter ut i vattnet upptackte jag att det jag trott var sjograsplantor tillhorande sjograsmattan i verkliga fall var sma sjostjarnor. I samma sekund insag jag att jag alltsa stod mitt bland tusentals levande sjostjarnor, och da kom paniken. Med en stark, stark onskan att springa tillbaka in till stranden sa var jag anda fast besluten om att ga vidare ut till det djupa vattnet for att fa inviga mitt cyklop. Delvis ocksa for att Christopher traskade pa som ingenting hade hant (trots mitt illtjut). Det var alltsa bara att bita ihop, intala mig sjalv att det bara var sjogras jag smashade ner med fotterna medan jag med mycket gnallande och studsande tog mig fram. Inte blev det heller lattare da en av ”stenarna” pa botten helt plotsigt fick ben och borjade raca fram och tillbaka. Nar vi tagit oss ut en bra bit fran stranden sa insag vi till var besvikelse att det nog inte var ratta stallet att snorkla da vagorna var betydligt hogre an vad vi trott. Sa vi vande om och med en stor klump i magen trippade jag som en smidig flodhast sa fort jag kunde over koraller och sjostjarnor in till stranden. Men tro inte att den har lilla traumatiska upplevelsen avskrackte oss. Nej, dagen efter var vi ute igen. Nu pa jakt efter vad folk kallade ”Poolen” som tydligen skulle vara ett lite snorkelparadis. Efter att ha inforskaffat snorkel sa borjade vi efter instruktioner bege oss langs klippvaggen pavag mot udden dar vi skulle hitta ”Afrika” som den ocksa kallades. Nar vi kommit en bra bit ut i det knahoga vattnet sa hande nagot, Deja Vu, ni vet med sjostjarnorna, men den har gangen var det inte oskyldiga sma slingrande stjarnor utan stora ilskna sjoborrar! Jag forstod helt plotsligt varfor snorkeluthyraren insisterat pa att vi skulle ha med oss skorna i vattnet, och borjade angra att jag valde flipflops (som overlevde fem minuter i vattnet fore dom rasade sonder). Efter mycket ojande, gnallande och ylande sa lyckades jag iallafall ta mig fram (delvis pa Christophers fotter som hade rejala sandaler som han klampade fram med). Val framme vid udden sa oppnade sig, ja det gar inte att beskriva pa annat satt an en pool med koraller. Dar plaskade vi runt ett tag bland smafiskar och krabbor innan vi klattrade upp for klipporna och tog skogsvagen tillbaka och offrade lite blod till myggor och insekter for att fa slippa borrarna.

Ur dagboken…

20060703

23:50 Bryssel Airport
Tva timmars flygresa till detta otroligt ofrivilliga mellanstopp, och nu vantar en fantastisk natt pa tva metallstolar bredvid den dygnetrunt-oppna baren pa flygplatsen.

00:20
En halvtimme tog det innan vi konstaterat att ljudet fran baren och hornen pa stolarna inte var fullt sa charmiga som vi forst trodde. Vi letade oss vidare och fann en lang bank, speciellt utformad for att man inte ska kunna ligga pa den, det blir var sovplats.
Det var nu tva timmar sedan vi forvantansfulla stod vi bagagebandet och vantade pa att vart bagage skulle spottas ut ur det svarta halet. Och det var ungefar en timme och fyrtio minuter sedan som vi, efter att ha sett alla andra vaskor blivit utspottade och upplockade, besvikna och oroliga stallde oss i kon till Informationen for att hora om dom mojligen visste var vart bagage var. Darifran gick vi med upplysningen att vara vaskor lamnas ut forst i Nairobi, dvs runt 23-tiden imorgon.
Men vem behover egentligen tandborste, deodorant och rena underklader?
Sant ar overskattat.

Det här är planen…

Vi flyger ner till Nairobi, Kenya måndagen 3/7 (Christophers födelsedag). Därefter ska vi ta oss genom Kenya till Uganda. Runt Victoriasjön och ner till Tanzania. Väl i Tanzania tar vi oss ut till kusten och vidare ut till Zanzibar. Efter det åker vi troligtvis ner till Mozambique och slutligen in i Sydafrika. Från Kapstaden har vi en bokad hemresa den 3/11, men förhoppningsvis kan vi stanna lite längre. De e vår resplan!