Tredje världen krockar med den första

”Jag har cyklat over en mil idag, jag har inte atit nagot sen dess och det har ar min tredje whisky & cola. Du far nog kora hem.” Jag hade precis borjat pa min fjarde ol och kande mig inte manad att satta mig bakom ratten. Ett genomgaende drag i Afrika ar expatraternas (de vita inflyttade) tendens att alltid ta bilen till och fran krogen, hur blott det an blir daremellan. Med obefintlig lokaltrafik och brist pa taxibolag gor rattfylla nastan nodvandig.
Klockan var tva pa natten och vi satte oss i Steves bil med honom i forarsatet. Han vande sig till mig (Emelie sover i baksatet) och sa att ”nu ska jag ta er genom ett stalle jag egentligen inte borde visa er. Langre fram ligger en illegal bosattning, flera tusen flyktingar fran Zimbabwe bor i platskjul utan tillgang till vare sig vatten, mat eller toalett.” Steve laste dorrarna och krop langsamt utanfor en lang radda skjul. Det var nu han forklarade hur han sjalv blev beskjuten och misshandlad just dar, ”men det fortjanade jag”, sa han. Tre aggressiva hundar kastar sig ur morkret mot bilen och Steve gasar darifran.

Steve ar 40 ar och agare till Sleek Backpackers, vart hostel. Vi hann knappt igenom dorren innan han meddelar oss att vi skulle ut och se ett liveband. Han ar musiker sen 25 ar tillbaka och har rest varlden runt pa $300 med bara en gitarr. Han slogs i kampen mot apartheid och satt i fangelse med Nelson Mandela.

Jag ska inte saga att lokaltrafiken ar obefintlig. En komiker pa Blues Room forklarade att USA attackerade Irak for nagot dom inte hade – karnvapen och att han nu var orolig att dom aven skulle attackera Sydafrika for nagot dom inte har – lokaltrafik. Detta sager han trots att tusentals minibussar branner genom stan. Det ar ett tecken pa hur segregerat landet fortfarande ar. Titta in i vilken minibuss som helst och du ser uteslutande svarta manniskor och oss.
Vad som skiljer Sydafrikas minibussar fran resten av afrikas ar att foraren jobbar ensam, utan konduktor. Annars har en sk konduktor hangt ut genom fonstret, skrikigt destinationer och tagit betalt av resenarer. Hur skont det ar med en konduktor visade sig nar vi hoppade in i framsatet med foraren. Minibussen borjar rulla och pengar borjar osa in till framsatet dock inte till foraren, men till Emelie. Okej, sa en resa kostar 5 rand och 50 cent. Okej, ganger tretton personer bak. Emelie borjade vrida pa sig…alla ska ha vaxel tillbaka. Hon vande sig till foraren…”change?…change?…” Han svarde inte pa tilltal, han skakade bara pa huvudet. Folk borjade ropa efter vaxel…men inte till foraren, till Emelie. Vi fick sjalva plocka fram planboken for att ordna vaxel. Okej, alla har fatt sin vaxel och Emelie lamnar kassan till foraren. Han kikar igenom slantarna och klagar sen pa Emelie att det ar for lite pengar.
Ja, tacka vet jag svettiga konduktorer som star pa mina tar…

Sydafrika ar nagot jag, efter manader i afrika, bara inte kan forklara. Men samtidigt nagot alla kan forsta. Inte ens det pastaendet ar nagot jag kan foklara. I Sydafrika moter tredje varlden den forsta…i en ratt sa kraftfull kollision. Du har bosattningar och slum dar manniskor lever i bred misar precis bredvid kopcentrumen som far de basta i New York och London att blekna.
Johannesburg bestar av ett antal fororter och ett city centre. I Melville hittar man bardistriktet, Sandton star for kopcentrumen som slar allt jag nagonsin sett. Gigantiska komplex med biografer, affarer, barer, cafeer, restauranger, jazzklubbar etc etc. Har far du allt, med grym kvalitet och lika oslagbar service. Priserna i Sandton ligger dock pa svensk niva. City Centre star for det daliga ryktet Johannesburg dragit pa sig (varldens mest kriminella stad). Guidebockerna rekommenderar att man bara aker dit pa guidade turer. Men det ar dar nere, downtown, som man gor de ordentliga klippen pa klader och skor. Hur kan man halla sig borta darifran? Ser man till att lamna vardesaker hemma och iallafall forbereder sig litegrann pa att man ska bli utsatt for ett ran bor man klara sig fint.

Johannesburgs skyline imponerar lika stort som New Yorks. Men allt detta ar egentligen bara kosmetiskt. Det ar manniskorna som gor att stan star ut. Manniskorna ar sa grymt trevliga och serviceminded att man bara smaller av.

Det ar torsdag och vi har precis kommit hem fran Sandton City Mall, dar har vi varit vilse sen lunch. Och vad gor man nar man ar vilse i ett enormt lyxigt kopcentrum? Dricker en guldmedalj i smoothie och shoppar loss totalt.