Misslyckat snitt

Nagon stryker sig emot mig pavag over gatan. Jag ar sa trott pa alla kommentarer, blickar och utrop vi drar till oss pa gatorna har. Har det nu gatt sa langt att folk till och med vagar sig fram och tar pa en nar man gar forbi?!
Jag vander mig om for att morda honom med blicken, det ar da jag upptacker min uppsnittade vaska. Mannen passerar mig och gar med snabba steg over den valtrafikerade vagen. Utan att riktigt fatt grepp om situationen foljer jag instinktivt efter mannen ut i gatan. Jag kliver rakt ut i vagen, utan att slappa blicken pa mannen, och samma sekund kommer en av morgonbilisterna i hog fart mot mig. Han lyckas precis vaja bilen de centimeter som kravdes for att inte kora pa mig, medan jag kastas baklanges pa gatan. Med uppsliten sko och en chockad Christopher vid vagkanten kravlar jag mig upp pa trottoaren igen. Forbannad och med skon i handen forsoker jag forklara vad som hant for Christopher, som inte kan ha sett nagon logik i mitt beteende. Men forklaringen kan inte ha gett mycket mer klarhet. ”Han snittade den…han bar pa gul handduk… jag skulle folja efter… har han fatt med sig nagonting… ser du honom?”.

Vi tog oss snabbt hem igen och fick dar inventera vaskans innehall. Tjuven maste blivit riktigt besviken nar han upptackte att det enda jag slapar runt pa ar en halvt fungerande miniraknare, en trasig vackarklocka, en gammal kortlek, en toarulle, och ett valanvant skrivhafte. Fast han hade ju kunnat ta mitt ”bra-och-ha-pennskrin” och kunnat radda sig mot plotsliga magproblem, huvudvark, mensbesvar, eller kommit over mina dyrbara tandstickor, sakerhetsnalar och harsnoddar.
Men det var nog inte det han hoppades hitta.

Resultatet av hans stoldforsok blev alltsa en trasig sko, en uppsnittad vaska och en irriterad Emelie. Lyckat.