We wish to inform you that tomorrow we will be killed

Hon satt i en liten barnstol av tra. Hennes ogon var runda och stora, leendet visade ett par forsvunna mjolktander.

Barnet pa fotografiet hette Irene och hon var tva ar. Informationstavlan under bilden berattade om hennes favoritgodis och alsklingsmat. Favoritleksaken var en docka hon delade med sin syster. Metoden hon dodades med var machete. Hennes syster, ett ar aldre, blev knivhuggen i ogonen och huvudet.

For tolv ar sedan mordades en miljon manniskor i Rwanda. Nej, manniskor slaktades. Ibland med gevar, ofta med machete, alltid med malet att orsaka sa mycket lidande och smarta som mojligt. Om mordaren valde en snabb dod at sitt offer var det inte av valvilja utan for att plaga offrets femariga dotter som fick se sin mammas ansikte bli bortskjutet.
Kigalis gator var fyllda av doda manniskor. Stanken av ruttnande manniskor lag som smog over hela landet.

Rwanda bestar (bestod?) av tva stammar: Hutu och Tutsi. Makten i landet lag hos Hutus och gav dom mojlighet att gora sig av med ”problemet” Tutsis, som ansags vara lagre staende. Beslutet att rensa togs av forsvarsministeriet, som bjod in alla Hutus att delta. Nagonting manga gjorde, man, kvinnor och barn med de tillhyggen dom hade.
Tutsis lemlastades med machetes, begravdes levande, brandes upp eller dranktes i latriner. Kvinnor valdtogs av HIV positiva man och skonades for ett senare lidande. Halsenor klipptes av for att forhindra flykt, spadbarn slungades in i vaggar och trad. Den manskliga tragedin var absolut och fruktansvard. 1994 slaktades en miljon manniskor i Rwanda.

Staden Gikongoro har inte mycket som talar for sig om det inte var for ett stort universitet. Under folkmordet tog tusentals manniskor skydd dar. Nar Hutu-milisen fick reda pa detta tog det inte lang tid innan alla var doda. Idag star universitet kvar som det var nar milisen lamnade det, bokstavligen. Offren behandlades efterat med ett medel for att bevaras. Besoker man universitetet idag far man se och uppleva de manniskor som dog, exakt som dom var nar det skedde. Machete-saren ar fortfarande synliga. Universitet ar en gravplats manniskor bjuds in att besoka.

I Rwanda och Kigali idag gar livet sin stilla gang. Folket har gjort ett imponerande jobb med att bygga upp staden Kigali till en av de renaste och behagligaste i Ost-Afrika.
Vi spenderade eftermiddagen pa Kigali Memorial Center, en informativ utstallning om folkmordet byggd pa en massgrav med 250000 manniskor. Utstallningen borjar med den politiska upptrappningen, motsattningarna mellan Hutus och Tutsis. Den gar sedan over till att med text, fotografier och video beskriva hur det skedde, med vilka metoder och vilka som drabbades. Kvinnor och barn, som stod for en ny generation Tutsis, var mest utsatta.
Utstallningen avslutas med fotografier pa de barn som kallblodigt mordades, daribland Irene och hennes syster. Det ar utropstecknet pa det fruktansvarda som hande.

”Ett folkmord ar inte ett mord. Det ar ett mord och ett mord och ett mord och ett mord…”