Finns mzungu-jägare?

Spannet pa forarens oknappta hjalm slog mot skalet. Emelie menade att ”hjalm har man val av en anledning?” Det var inte langt efter som hjalmen flog av hans skalle, snuddade Emelie men dramde in rakt i mitt ansikte och slog nastan glasogonen av mig. Att dom fortfarande haller…

Utan att vanda sig om sa hon ”det ar nagon som forfoljer oss.” Jag vande mig om och mycket riktigt, dar gick en man med gra luva och stirrade hal i oss. Vi okade takten, likasa luvan. Vi svangde in i en affar, nagot man ogarna gor i onodan da man blir attackerad av rad och rekommendationer till forbannelse. Jag vande mig om och dar stod han i dorroppningen. Vi stortade ut ur affaren och vek av at andra hellet, luvan efter oss. Nastan springande vek vi av pa en tatt befolkad sidogata. Vi sicksackade mellan bilar, runt en bensinmack och ut i gatan, allt for att skaka av oss honom. Och han forsvann. Med hjartat tillbaka i normal takt och svetten pa t-shirten gick vi in i ett kopcentrum. Vi vande mot utgangen och som en scen ur Hitchcock stod den beluvade mannen dar, tre meter ifran mig, med stirriga ogon in i mina. Jag tog ett steg mot honom och fragade hur jag kunde hjalpa till. Han ryggade tillbaka, kutade sig som om jag snart skulle ge honom stryk och sa ”I have my money, I have my money. I am from heaven.” Jag har mina pengar, jag har mina pengar. Jag ar fran himlen. Sen borjade han tala Luganda, bortom varat forstand. Jag tittade pa honom en sekund sen gick vi forbi honom, ut.
Han var inte efter oss langre.

Vi bestamde oss for att erimitera bort ett par dagar till Ssese Island, en o mitt i Victoria sjon.

 3/9 -06 Klockan ar 14:25