En fyra whisky och ett magbesvär ur världen

“Okej, jag far panik, jag skiter pa mig…nu!”

Vi gick pa Wilson Street i Kampala nar det gick av ett skott i min mage. Som en kvast med lealosa ben sprang jag fran restaurang till fast food-stalle till bageri…”en toalett for i helv…!”
In som loska, jag rot at Emelie, “bestall nat!!”, “jajaja…”, svarde hon, radd for vad som skulle ske harnast.
Damen visade in mig genom en dorr till ett varuhus under totalrenovering, upp for en trappa, “I hope it’s open”, sa hon. Ja, de e bast for dig lilla van, sjalv skulle jag suttit pa en toa for tre minuter sen.
“Dar borta”, pekade hon. Jag ilade in genom dorren, knaade basdorren och kastade mig in pa toaletten. Ingen sits? Skit samma. I stolstallning utan att nudda nagonting annat an golvet med skorna upplevde jag nagot gudomligt.

Varje morgon, varje kvall tar jag nu en liten hutt Bond-whisky. Om det inte ger resultat…ja da tar jag i med hardhandskarna…

en maltid – en antibiotika. Plopp.

13/8 /06 Klockan ar 19:00

Ett forkylt aventyr

Hemlaxa for dagen
Fraga 1: Vilket transportmedel ska man inte valja under pagaende sporegn?
Svar: Bodaboda.
Fraga 2: Om man anda valjer att aka bodaboda i sporegn, vilket kladesplagg ska man inte ha pa sig?
Svar: T-shirt.
Fraga 3: Nar ar det fel tillfalle att ta av ryggsacksoverdraget?
Svar: Innan man ska aka bodaboda i sporegn.

Vi var pavag till Jinja, Ugandas aventyrsmetropol vid Nilen. Dar hade vi planerat Bungyjump, Whitewater Rafting och Quadbiking.
Tja, en av tre e ju inte fy skam. Bungyjump-arrangorerna stod namligen utan jumpmaster, sa det blev ingenting med det. Och Christophers kropp gillade inte riktigt var bodaboda-tur i regnet, utan protesterade med en riktig forskylning, och sa forsvann raftingen. Men Quadbiking gav vi oss pa iallafall. Klockan 12:00 var var tur inplanerad. Efter vi fatt pa oss vara skyddsdrakter, gummistovlar och hjalmar sa bar det av till traningsbanan. Efter nagra rundor kring banan fick jag syn pa en annan svang lite langre bort, den ville jag testa, sa jag svangde av. Runt kurvan blottade sig en stor lerpol. Ah den e sakert bara ytlig, tankte jag och korde pa. Halvvags in i polen sjonk fyrhjulingen ner tills den var halvt tackt av leran, ingen ytlig pol med andra ord. Med all min tumkraft forsokte jag gasa upp ur leran, men utan nagan egentlig effekt. Jag var fast. Jag gav istallet guiden nojet att forsoka lirka upp fyrhjulingen sa jag kunde fortsatta. Lattad satte jag mig och korde vidare. Ett halvt varv senare dok en ny pol upp, den har gangen tankte jag inte gora samma misstag, sa jag tog fart och gasade mig igenom polen, for att sekunden efter snurra runt och glida tillbaka ner i leran. Fast igen. Men den har gangen lyckades jag ta mig ur sjalv, efter lite direktiv fran den andra guiden. Nar traningspasset var klart och guiderna forklarade oss redo for den verkliga terrangen sa gav vi oss ut mot skogsvagarna. Som ett tv-spel kandes det nar vi racade runt, kastade oss i kurvor, over gupp och vejande for smabarn. Vi akte forbi en del mindre byar, sa vid en punkt hade vi en hel klase ungar efter oss som, sa fort vi saktade in, kom ikapp och holl i bilen ropande ”Mzungu give me money”. Efter tva timmar var farden over. Leriga och glada med smarta i tumme och fotter gick vi darifran.

Duscharna pa vart boende var valdigt speciella, de saknar namligen den inre vaggen. Man kan alltsa duscha och samtidigt blicka ut over Nilen. Det ar en jatterolig ide, dock mindre rolig om det paddlar forbi en kanot under tiden.

Jinja ar en jattetrevlig liten stad som faktiskt paminner en hel del om en svensk smastad. Trosa var faktiskt det forsta bade jag och Christopher tanke pa nar vi vandrade runt pa gatorna i stan.

Nu ar vi tillbaka i Kampala, staden som vi bada trivs otroligt bra i. Nagra veckor har vi kvar i Uganda innan vi borjar rora oss mot Rwanda. Dar far svenskar visst gratis visum, vi ar tydligen ratt duktiga med bistand.

13/8-06 18:55