Kaffesafari

Han satte sig pa huk och vinkade oss till sig. Vi bojde oss ner bredvid honom och framfor en vaxt. Han forde fingret langsamt mot den, som blixtsnabbt drog at sig bladen.
Det var min forsta kottatande vaxt…

Det hela borjade borjade klockan 06.00 da vackarklockan gick igang. Av ren vana slog jag pa snooze och somnade om, en stund senare vred Christopher pa sig och undrar om vi inte skulle borja ga upp. Besvarad ryckte jag at mig klockan och upptackte att den nu stod pa 06.48. Vi kastade oss ur sangen, krafskrafs ihop alla saker som vi borde ha packat igar, sen stortade vi ut ur rummet ner mot stora vagen. Planen var att ta en matatu ner till stan men da narmare tio stycken rullade forbi utan att agna oss en blick borjade vi tappa modet. Istallet vinkade vi in tva behjalmade boda-bodas, kastade oss upp pa pakethallaren, och borjade en hysterisk resa ner mot stan – sicksack mellan koande bilar, upp pa trottoarer, under sidospeglar, chansande framfor lastbilar, mot motande trafik, tvarnitande bakom ovetande fotgangare. Med haret fladdrande i vinden holl vi i oss for livet i pakethallaren – Over 10 000 motorcykelforare utan nagot att forlora transporterar, i halsbrytande fart, varje dag hundratusentals resenarer. 07.24 anlande vi och betalade forarna deras valfortjanta 10kr. Lite omtumlade och fyllda av adrenalin stapplade vi in pa 1000 Cups Coffee House.
Dar vantade starten pa en dagslang Kaffesafari.

  

  

Vi satte oss ner med ett lite hopplock fran kaffebuffen och tog in morgonens nyheter medan vi vantade pa de andra tva deltagarna.

”Polischef ar pa gang med blaslampa efter overviktiga trafikpoliser – vilka han ar overtygade om ar korrupta.”

Dagen skulle vi spendera med cafeagaren Michael och plantageagaren Isra. Forsta stoppet var pa Uganda Coffee Development Authority. Vart mal var att folja var favoritbona fran konsumenten tillbaka till ursprunget, kaffeodlaren. UCDA bestar av ett antal man och kvinnor i vita rockar som med sked surplar och spottar hundratals munnar varje dag, otaliga sorters kaffe fran hela Uganda. Med penna och block bedommer dom olika bonor fran ett oandligt antal kriterier. De gor alla ett jattejobb med att forsakra landet om att det bara ar kvalitativa bonor som exporteras. Uganda suger pa en 600 miljoner dollar stor bit av kakan. Hela branschen omsatter over en halv triljard kronor varlden over.

  

  

Sedan begav vi oss till en kaffebearbetningsfabrik. Utanfor satt ett tjugotal kvinnor pa marken och handsorterade bonor efter farg. Inne i fabriken rensas skit och spik ur allt ton kaffe som passerar dagligen. Efter lite demonstrationer av maskinerna och beskrivning av processen akte vi vidare, denna gang till ett litet kafferosteri.

  

  

  

Vid en oljepannedriven rostmaskin fann vi en lite gubbe med trettio ars erfarenhet av kafferostning och granskade bonorna. Medan han regelbundet drog ut ett exemplar av bonorna fran rostugnen sa fick vi hora om rostprocessen. Vid 350-400 grader rostas bonorna i ca tjugo minuter, tills dom gatt fran blekgrona till morkbruna, da slapper kaffegubben ut dom. Denna buttra herre i brun rock bestammer om du och jag ska dricka morkrostat eller ljusrostat.

  

  

Pa vag in i landet mot kaffeodlingarna hade vi alla ett fascinerande samtal om barnarbetets roll, om rika landers inflytande pa produktionen, om socio-ekonomiskt ansvar och frihandel. Att aterge diskussionen ar omojligt men jag kan saga att dessa tva man imponerade stort med sina kunskaper och insikter.

  

Isra ar en man som under kriget flydde landet da hans pappa, som var Justitieminister at Idi Amin (Ugandas president pa 70-80 talet), oroade sig for att framsta som ett hot mot regeringen. Idi Amin ”tog hand” om alla som var potentiella hot mot regimen, exempelvis lakare(!?), advokater och forskare. Isra och hans familj spred ut sig over varlden och hans pappa ”forsvann” under en konferens i Geneve. Hur hans far blev minister ar en intressant historia, da han en kvall over radion fick hora sitt namn som minister. Minister i en slaktande och mordande regim – som Justitieminister(!). Att forsvinna i Geneve var ett medvetet och klokt val.

Vagen till plantaget tog oss via Kituza Coffee Research Centre, dar forskare arbetar med att forhindra sjukdomar som sprids bland grodor och forstor manniskors levebrod.

  

  

Nara plantaget forklarade Isra ”don’t bother looking for the big coffee plantations, this is it.” och pekade ut genom fonstret medan vi svischade forbi ett gang buskar vid sidan av vagen. Kaffe i Uganda odlas framfor allt av familjer, hemma, med ett tiotal trad. Kaffe som sedan saljs vidare till de storre foretagen for bearbetning och export.
Vi korde in pa farmen och blev dar mottagna av ett gang kvinnor som dukat upp en stor buffe pa palmblad. Vi at och drack av den organiskt, lokalt odlade, maten tills vi knappt kunde sitta rakt. Sedan gick vi till det stora kaffeplantaget i narheten dar vi fick en varsin korg, med uppmaningen ”den som plockar minst kaffebonor blir kvarlamnad i skogen.” Sa det var bara att borja plocka. Kaffebonorna sag inte direkt ut som man kan tro, dom hanger som bar fran hoga buskar, forst grona sedan roda. Efter en halvtimmes plockande tyckte vi att det rackte och lamnade fran oss korgarna for vagning, tva kilo visade vagen. En jatteprestation, enligt oss.

  

  

  

  

  

  

  
 
Vagen tillbaka till farmen tog vi genom djungeln med fantastiskt tjock och exotisk vaxtlighet. Tillbaka vid farmen fick vi se hur dom tvattar och torkar bonorna efter plockningen vilket var i fyra stora tunnor, en liten manuell vevkvarn och stora uppstallda natdukar for soltorkning.

  

Efter en sista maltid bestaende av en fruktbuffe skulle vi bege oss tillbaka till Kampala. Halvvags in mot stan borjade regnet osa ner. Eftersom Kamapala ar byggt pa sju kullar betyder det att det ocksa finns en hel del dalar, vilket innebar den storsta oversvamningen jag nagonsin akt igenom. Det mest skrammande var da dom berattade om folk som faktiskt forsvinner ner i oppna brunnar under oversvamningar och aldrig kommer upp igen.

  

Efter en och en halv timme i tat bilko nadde vi antligen cafet igen.Klockan var ca 19.00 och det var becksvart ute. Eftersom ocksa strommen hade gatt sa var det inte mycket ljus, annat an det fran enstaka stearinljus. Regnet forsatte att osa ner men eftersom vi inte kande for att hanga kvar pa cafet tackade vi for dagen, trotsade regnet och hoppade pa tva boda-bodas som rejsade oss hem.

Det har var utan tvekan den mest intressanta dagen pa resan hittills…

5/8 -06 Klockan ar 20:30